Jag har ägnat mej åt musik och trähantverk så länge jag kan minnas. Gitarr var ett självklart valet efter det på den tiden obligatoriska blockflöjtsåret. Fingerstyle och akustisk blues slog jag in på redan i tonåren. Mitt hantverk springer ur den klassiska självhushållsslöjden där träets egenskaper utgör grunden vad som ska bli den slutliga produkten. Genom denna erfarenhet har jag hittat mitt sätt att läsa av träets musikaliska funktionalitet. Alla sinnen är med i processen. Synen självklart, men lika mycket hörsel, känsel, lukt och även till viss del smak. Allt detta samverkar med det jag kognitivt vet om gitarrmakeri, sådant jag lärt av andra och av egna misstag.

När jag väl bestämde mej för att bygga min första gitarr tog jag kontakt med instrumentmakaren Andras Novak. Det här var 2012. Jag hängde i hans verkstad någon dag i månaden och lärde mej mycket om byggandets olika moment och inte minst vilka verktyg som saknades i min egen verkstad, om det nu var så att jag skulle få för mej att bygga en till. Det fick jag för mej väldigt fort och efter ett tag insåg jag att just detta hantverk var det jag letat efter i hela mitt liv. Sannolikt skulle till mej närstående personer mena att jag blev besatt. De har nog rätt i sin bedömning. Jag sög åt mej allt som gick att komma över gällande gitarrbyggeri.

2013 styrde jag kosan mot Lewes i England. Där fanns Richard Osborne som gav kurser i gitarrbygge. Hans känsla för detaljer gav mej en djup insikt i att alla delar i ett instrument måste jobba tillsamman för att det ska bli riktigt bra. Ett bra instrument kan de flesta lära sig bygga, men inte ett riktigt bra.

Efter tiden hos Richard har jag byggt ett antal gitarrer och utvecklat de fyra modeller som nu finns i ”familjen”.

Numera bygger jag ett fåtal gitarrer per år, vilket gör att jag kan ge varje instrument den tid och noggrannhet som behövs för att det ska bli riktigt bra. Ett instrument som får dej som gitarrist att vilja spela lite mer och lite till.